torsdag 18 september 2008

Snapphanar

I norra Skånes skogsbygd, uppe mot gränsen till Småland, existerade vid tiden för Skånes övergång till Sverige ett ålderdomligt bondesamhälle. Vägarna var få och de stigar som fanns var bara kända av bygdens folk. Skogsbygden var rik på människor och hemmanen (gårdarna) var ofta överbefolkade. Det var inte ovanligt att flera familjer bodde på samma gård. Under missväxtåren var invånarna ofta tvungna att bege sig ut på vandringsstråt eller söka sig till skogen för att finna mat.

Kärnan i skogsbygdens befolkning utgjordes av de självägande bönderna. Bondesamhället hade få förbindelser med den statliga överheten men hade i stället en rikt utvecklat inre självstyre. Statsmakten representanter var i första hand länsmännen, som själva var bönder. De räknade sig själva oftare som böndernas förtroendemän än som redskap för kungen. Detsamma gällde ofta för kyrkoherdarna. Göingebönderna hade goda förbindelser med smålänningarna på andra sidan gränsen, och deras handelsförbindelser avbröts inte under krigen utan det hände att de slöt bondefreder med varandra istället, ett slags överenskommelser om att de skulle uppehålla freden sinsemellan. Läs mer


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar